Valptider

Tiden går fort och lilla Florentina växer med hiskelig fart. Tea har huvudansvaret men visst märker hela familjen att vi är med valp.

2102912a-3193-4cae-af5e-ef1fb497a462

Tryggve tyckte det var ytterst traumatiskt att bli storebror och har först nu slutat springa iväg och gömma sig när Florentina kommer in i samma rum. Visst fog för sin aversion har han faktiskt då han numera saknar yttersta spetsen på vänster öra efter ett av Florentinas lekförsök.

Tage däremot är en riktig lekfarbror som orkar busa och leka i timmar, däremot tycker vi människor att Florentina kunde valt en bättre vuxen förebild än den där TerrorTage. Han var valpkursens skräck vilket vi hoppas han inte lär ut till sin unga adept.

Katterna har accepterat nykomlingen och Florentina har nu provtuggat alla kattsvansar på Tagehill. Salt är den tåligaste och envisaste men också den som kan tänka sig att leka lite med en hundkompis. Han och Florentina har en lek som Socialstyrelsens säkert inte rekommenderat och som går ut på att Florentina tuggar på Salt medan han hänger fast med sina klor i hennes ansiktsrynkor och tuggar på hennes nos.

 

Livet överraskar

Om någon i min ungdom siat om min framtid och då berättat att jag skulle brotta ner en bagge i en snöig hage medan en veterinär febrilt letar

img_0177efter hans snopp hade jag avfärdat hen med ett asgarv. Detta slog mig när jag faktiskt befann mig i den situation med Uno och vår veterinär.

Och tack gode Gud att han är en väldigt snäll bagge! Han har kissat blod och det behövde undersökas om han hade en sten i urinröret. Nu verkar det dock bara vara lite smågrus och det ska ges lite intramuskulära injektioner och så hoppas vi det blir bättre. Annars är det en ny brottningsmatch som gäller för att knipsa bort förträngningen. Och nej, jag tänkte inte heller på att när vi på omvårdnadsprogrammet för evigheter sedan övade på att ge injektioner att dessa färdigheter främst skulle användas på hemmaplan på allehanda djur. Tanken då svävade snarast i riktning åt favoritprogrammet Cityakuten eller liknande., absolut inte till någon snöig fårhage på landet. Visst har jag satt nålen i många tvåbenta men det är bra länge sedan nu, jag misstänker att mina kolleger på kommunikations- och näringslivskontoret i Sölvesborg hade blivit lite upprörda om jag föreslagit något allmänt stickande på jobbet…

Livet blir sällan alls som man tänkt sig men sina kunskaper och erfarenheter har man uppenbarligen nytta av i de mest udda situationer. Fast det är tur att man inte vet vad livet för med sig åt en, det är ju så fullt av roliga överraskningar så här.

Ännu en buse i flocken

IMG_0120 (1)

Hon är liten men tuff, Teas lilla Florentina som precis har flyttat hem till oss på Tagehill. Hon är en amerikansk bulldog och kommer att bli en riktigt biffig sak när hon blivit stor. Redan nu vaktar hon bestämt dörren och försöker locka Tage och Tryggve att leka valplekar med henne. Herrarna är något avvaktande än så länge och undrar vad det är för liten virvelvind med gäll röst och bestämda, men fortfarande lite vingliga steg som har kommit in i deras liv. Hon dyker utan att tveka ner i deras matskålar och börjar komma på att det där med promenad är skojigt.

Höstbruk på Tagehill

IMG_1587

Höstbruket av rabatterna överlämnar jag med varm hand till underentreprenörer i form av förrymda får och sprättande höns. Hönsen vänder på komposthögen och gödslar rabatterna när på ett effektivt sätt. Som tur är går de oftast hem och lägger äggen i hönseriet så vi slipper ha äggjakt i trädgården och på altanen. Bekymret är att man får lite efterjobb med att kratta tillbaka flisen på plats och ibland så får lökarna stoppas tillbaka efter att ha varit på gräsmattan och vänt.

Välkomnande skock

IMG_1533

Jag undrar hur många det är som  efter en lång dag på jobbet behöver tuta och vifta sig fram genom en skock med får (och en get) för att få lov att komma in på sin gårdsplan för att parkera bilen? Just nu är fårskallarna fullständigt hopplösa att hålla inlåsta. Nu börjar vi lära oss att detta är ett elände som upprepar sig varje år när lammen börjat bli riktigt stora och sugna på äventyr. Då trasslar de sig ut genom allt och drar med sig även de vuxna som förnöjt tuggar i sig alla höstblommor de kommer åt. Sedan är de ju väldigt sällskapliga av sig så de sover på terassen utanför vårt sovrum. Eller sover och sover, tillbringar natten där, bära, bajsar, flyttar på trädgårdsmöblerna och är allmänt störande. Vi försöker att ta tillvara på de sista möjligheterna att sova med öppet fönster vilket innebär att ”doften” av de döda mössen katterna gömmer under sängen utkonkurreras av en mycket skarp fårdoft. Visst gillar jag doften av får men när det luktar blöt ull och gödsel i ens sovrum så blir även den sötaste parfym lite för mäktig.

Svampsäsongen är här. Och fan också!

IMG_1539Var ute och rekognoscerade huruvida den sista tidens regn var till någon glädje för svampjakten och minsann, minsann; Kallarna stod där fint och väntade bara på att bli plockade och hemburna. Mats fick i uppdrag att förbereda dem och var lite tveksam över den ena svampens utseende men jag viftade glatt bort honom och sa att det där visst då var en Kalle den också. Ingen diskriminering här inte. Den ljuvliga svampdoften spred sig i köket och jag började redan fantisera om morgondagens svampsoppa då Mats spottade i vasken och väste att han hade haft rätt. den där han misstrott var ingen Kalle.  Jag hade i ett ögonblick av svampgirighet släppt igenom en sabla gallsopp! Hela anrättningen förstörd. Nu ligger hela rasket i soporna och bara doften dröjer sig kvar… Tur att det verkar vara ett bra Kalleår i år, men varenda sopp kommer att provsmakas innan de läggs i min svampkorg, det är ett som är säkert.

King size bed på Tagehill

Det händer rätt ofta att Mats går och lägger sig i soffan och påstår att vi har det för trångt i sängen. Jag, Tage, Tryggve och Fröken Fräs förstår inte riktigt vad han menar. Det finns ju plats att rulla ihop sig som en liten, liten kanelsnäcka alldeles bredvid Tryggve…. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.  

Miniägg och minikycklingar

 

Tryggve gör skäl för begreppet fågelhund, han visade sig vara en riktig hönsmamma.

  

Minitvåan har torkat

 

Miniettan och Minitvåan väntar på eventuellt fler syskon

Mitt i midsommarfirandet med Hans och Karin började det pipa i kläckningsmaskinen och den första vaktelkycklingen såg dagens ljus och uppmuntrade ljudligt sina syskon att rappa på och göra hen sällskap. 

Tryggves alla vaktinstinkter vaknade och han la sig på vakt under maskinen för att mota bort alla eventuella kycklingtjuvar från sin nye skyddsling. Inte ens när vi gick och la oss vek han från sin post trots våra tappra försök att stänga honom ute med grindar. Han hoppade sonika över grinden och la sig på vakt i soffan. Men när vi väcktes abrupt av avgrundsvrål som skulle skrämt en varulv fick Miniettan med maskin flytta upp på ovanvåningen medan stackars Teo satt skrämt uppflugen i bokhyllan med en rasande Tryggve på väg upp med mird i blick. Hönsmamma är ok, men vid Baskervilles hund gick gränsen…

Under midsommardagen har Minitvåan tittat ut och nu sparkar de bägge vaktelkycklingarna omkring kvarvarande ägg i kläckningsmaskinen. Det är osäkert om de gör det av iver att få träffa fler syskon eller om de bara jäklas med stackarna i äggen. Samtidigt vill jag inte ta dem ur maskinen för det är lagom varmt och fuktigt för de små liven där i kycklingkuvösen. Så vi väntar med spänning ett dygn till för att se om det kommer fler vaktelsmåttingar eller ej till oss på Tagehill.

  

Härmed förklaras poolsäsongen 2015 för invigd!

IMG_1004 IMG_1011

 

Gässen Holger, Hilda och Hulda har kommit på att staketet vi använder till dem har så stora maskor att de kan promenera ut och in ur hagen som de vill och deras lilla vattenbalja och trögflytande bäckfåra har bytts ut mot plask i poolen. Dock var priset för denna kunskap  lite väl högt då Holger skadat ögat och vi vet inte om han numera är ett halvt blindstyre men det verkar inte störa honom nämnvärt. Ögat kan också ha blivit skadat när tackan Ester lät honom med näbben undersöka vad hon var för en lustig filur. Han fick knipa henne i mulen, dra i ullen men när han drog henne i öronen så fick han oväntat och bestämt undersöka hennes horn.
Så ett av de närmaste projekten på Tagehill är att ta ett annat staket runt dammen och hålla dem där. För vi människor har inte riktigt lust att dela poolen med de tre tjattrande gässen som inte lärt sig badhusvett som att man inte gör ifrån sig i vattnet och framför allt så skräpar man inte ner med gräs och fjädrar i vattnet.

Holger, Hulda och Hilda har kommit…

…men Harriet fick inte följa med än för hon hade bestämt sig för att ruva på ägg precis innan flytten till FågelElvis skulle gå för vidaretransport till Tagehill.

Vi har hägnat in en stor del av tomten och sett till att området innehåller rikligt med gräs, kirskål, nässlor och annat ogräs för att se vad de äter. Vilken dröm om de gärna kalasar på både kirskål och nässlor!

Kidsen har fått grundläggande instruktion på hur de ska agera vid fall av gåsrymning för att inte bli jagade och Tryggve har hittills hållit ett mycket respektfullt avstånd till nykomlingarna i gåshagen.

 

  

De bidde ingen matta…

 

Tryggve och A inspekterar nykomlingarna

 Vi behöver egentligen en ny köksmatta och hade planerat att åka på auktion gör att göra ett klipp men råkade göra misstaget att kika på Blocket för att se om någon hade ett par värphöns över. Våra tjejer värper lite klent och inte blev det något av deras ruvning heller. Och för första gången på evigheter fanns det flera intressanta annonser som lockade och en av säljarna fanns i Kungshult. Så vi stoppade in oss i bilen och körde dit. Och vilket shoppingparadis det visade sig vara! 
10 nya flickor tassar omkring i hönseriet, tre vaktlar har installerats i stallet och gässen hämtas i kväll. Köksmattan? Tja, den ger jag en omgång med högtrycken och ignorerar att den sett sina bästa dagar. 

Föredelar och nackdelar med en mild vinter

Vintern har varit tråkigt mild och jag bara fasar för hur fästingsäsongen kommer att vara. Och så oroar jag mig för att mördarsniglarna ska komma till oss och göra tillvaron frustrerande. Hittills har vi inte haft några men jag har nu sett några ljusa sniglar som krypt fram. De får ursäkta mig där i sin snigelhimmel om de var oskyldiga små trädgårdssniglar men jag tänker inte chansa på att ha låtit ett par av trädgårdens mördarmaskiner komma i  närheten av Tagehill så de fick träffa sin skapare snabbt som ögat.

Fördelen med en mild vinter är att magnolian blommar ordentligt för första gången på hur länge som helst. Visserligen ingenting jämfört med prakten i Lund, men alldeles tillräckligt för att glädja oss.

Lunchdags i fårhagen


Ottolina, som hon kommit att heta istället för Otilia, passar på att luncha tillsammans med mamma Sansa. Lammen börjar så smått äta fast föda, gräs och blad men fortfarande är mjölk livet. Och det verkar vara dundermjölk för de växer så det knakar. Otto har fått rejäla små hornstumpar:


Och Anna-Carin med sin studentmössa är inte längre tydligt yngst utan har växt till sig rejält och allmänt bortskämd av mamma Snäckan.


Medan lilla Bettan numera till och med kan tvätta sig på bakbenen alldeles själv.